MarieroMariero

-This little edifice of miiine, skrålade Maria.

-Vaffan är eddifiss, muttrade Bamse från djupet av Marias favoritfåtölj.

-Vet inte, det bara poppade upp, och då får man ju göra nåt av det, eller hur?

-THIS LITTLE EDIFICE OF…

Om jag läggar tassarna över nosen och ögonen, tänkte Bamse. Fyffan vad skönt det ska bli när hon lämnat in den där hemtentan, då ska hon ut på turné och lämna tillbaka alla böcker hon lånat över hela landet. Då jävlar ska här sovas. I lugn och ro. I lugn…. och…… zzzzzz

Maria satte sig vid sitt skrivbord. Eller skrivbord och skrivbord. Hennes skrivbord var belamrat med böcker kontorsmaterial en sten inlindad i en blommig kökshandduk som tjänade som bokstöd, skrivarpapper från Claes Ohlson, skrivarpapper som bara använts på ena sidan. Papper hade även medtagits från jobbet, folk skickade utskrifter till skrivare till höger och vänster men hämtades de? Det fanns en låda märkt: "Ej hämtade utskrifter" som vaktmästaren arrangerat eftersom utskrifterna blev liggande i skrivaren till förtret för de som faktiskt hämtade sina utskrifter och irriterat lade dem i oändliga högar. Så det var ju en god gärning att Maria tömde lådan ibland och tog hem de sidorna med skrift som endast textförfattaren förmådde tyda. Maria tyckte att forskarnas whiteboard-tavlor var som konstverk. Det finns ju underlig konst, inte bara bra konst. På ett tjänsterum kunde man se kurvdiagram som såg helt obscent ut. Det kunde bara en matteanalfabet se, inte snillet.

Så skrivbordet hade övergetts till förmån för matbordet i vardagsrummet. Det var dags för hemtenta. Två tragedier skulle jämföras med varandra. Alltså bara två av alla de oändliga tragedier som fanns på litteraturlistan för kursen. Maria fnös. Tragedierna handlade mest om hämnd. Jag har fått lära mig att bästa hämnden är att leva väl, trots allt. Live well and prosper, var det någon som sagt. Just det. Men det var annorlunda förr; det var heder och ära som skulle försvaras till sista blodsdroppen. Nuförtiden kan man överge sin värdighet fullständigt och sitta med en mugg framför sig och inhämta cashen. En dam hade fått 100 laxar en dag hörde jag. Jodå, sa hon, det går bra nu. Var var jag nu. Jo tragedier var det ja. Oookej. Maria tänker hur fan ska jag få ihop 6000 tecken på det. Det här är bara 2093 alltså två gånger till. Vad skriva? Får väl svamla ihop något som visar att jag fattat galoppen med tragedier. Kolla vad Aristoteles skrev. Visst fan, jag har ju inte hela boken, då får jag väl kila upp till Garnisonen och läsesalsläsa, där var ju en snäll journalistbibliotekarie. Eller KB, där har jag ju inte varit än. Det måste ju ingå i en litteraturvetenskapsstuderande att sitta där och plugga. Bibliotekarier ja. Det måste vara den yrkesgrupp som är mest serviceminded i världen bortsett från flygvärdinnor då förstås. Det räcker att man närmar sig disken så tittar de upp och ser ut att längta efter att berätta allt de vet om sökningar eller springa efter boken som jag inte kunde hitta på rätt ställe. Får de vid slutexaminationen svära en ed med handen på hjärtat och lova att vara den mest tjänstvilliga bibliotekarien på denna jord, i konkurrens av alla andra bibliotekarier? Eller dras alla människor som gillar att serva till just bibliotekarieyrket? Har du sett en tjock kines nån gång? Nej. Har du sett en sur bibliotekarie nån gång? Nej. Stannar på sin post gör de också. På Stadsbiblioteket har de en som går med rullator. Hon kanske ingår i en pool som får rycka in när en mycket motvillig bibliotekarie går på föräldraledighet. Man kan ju inte som statarhustrun föda i en åkerfåra och återgå till potatisplockningen när bäbisen är ute och inrullad i ett bylte på ryggen. Det ska vara tyst på ett bibliotek, funkar inte med kolikbarn där, eller hur.

Det får bli KB, det är nedförbacke hela vägen, hemresan går på hemlängtan och låg växel. Maria planerar att klämma första frågan idag så sträcker resten av veckan ut sig för att läsa allt som inte hunnits plöjas.

Grundtipset är att jämföra Fedra med Hamlet det skulle ju ge ett godkänt men för ett högre betyg borde ett mer svårtippat verk väljas. T.ex. Den unge Werthers lidanden. Den boken borde varit försedd med varningstext. Ungdomar blev så indoktrinerade så de gjorde som hjälten, tog livet av sig. Nån måtta får det väl vara på begeistringen? Det måste ju vara en tragedi om något. För föräldrarna i alla fall. Stackars jävlar, här har de lagt all sin energi på att fostra sina ättelägg till mogna rättrådiga människor men vad har man för det? En bok lånad av en kompis och så hör man >pang< från ovanvåningen. Det är bara att haka av en dörr, tillkalla hantverkare och bära bort. Prästen behöver inte besväras*). Så en sån bok borde definitivt ha en varningstext, herregud det kan vara förenat med döden att läsa innehållet i denna bok. Fast här är det en yttre omständighet, eller hur. Så då räknas det inte som en tragedi. En tragedi definieras i att den har sin orsak och grund i den drabbades karaktär och personlighet, inte i yttre omständigheter. Hens olycksöde måste utvecklas ur någon brist eller ett karaktärsfel, som maktlystnad eller svartsjuka. Har jag läst någonstans. Var har jag glömt men det var ju bra att jag skrev upp definitionen iaf. Då går alltså Den unge Werthers lidanden bort.

Maria tittar upp. Vårsolen är verkligen skarp. Fönstren är mycket tydligt i trängande behov av vatten med en slurk rödsprit och en droppe Yes. Men anledningen till att de är så smutsiga är för att förra våren (när solen var lika skarp) gick det inte att få upp dem för att målaren har lagt på för mycket färg. Så han måste kontaktas och ombedas komma och fixa till det. Orka? Nej, Maria har en hemtenta att skriva. När det är dags för att flytta kanske nivån på motiveringen höjs och det blir fart på telefonerandet till bostadsrättsförening och målare.

- Bygga upp ett stort berg – skrålade Maria. Bygga upp ett stort…. Hur gick det sen..

- Kanske nåt i stil med: håll käfften för helvätte, sa Bamse bortifrån sandlådan bakom köksdörren.

- Tror det var Anita Lindblom, det var en sträv röst - jag måste googla, sa Maria.

- Skit i det, kolla nivån i min matskål – det är inte precis nåt stort berg där inte, sa Bamse.

- Det var Jan Malmsjö som spelade in den! Den var jäddrigt bra yeah yeah!

-Konstigt det där med hur saker bara flyger in i huvudet när man står i duschen och man bara måste sjunga ut. Vad är det för nåt fenomen egentligen? Det är nog inte googlingsbart ändå.

-Trall-lall-la-laa, skrålade Maria.

-Onej, nu börjas det igen, sa Bamse.

-Inget som påppade upp idag, bara en helt vanlig trall? ironiserade Bamse.

- Du tar ju så otroligt illa upp av mina små infall så det var inte värt, tänkte jag

- Nejdå inte alls, skråla på bara, men du bör betänka att jag är ett nattdjur och behöver sova på dagen.

-Ha! Du – ett nattdjur! När jag vaknar på natten ligger du bredvid och snarkar som en gammal gubbe!

- Ska du säga som snarkar så taket lyfter, muttrade Bamse.

-Vi får väl säga att vi är lika som ett gammalt par då. Snarkandes ifatt.

- Hm. Nu tycker jag du ska påppa dig iväg till biblioteket med dina böcker och skrivande så man får lite lugn och ro här - lugn och ro.... ro.... zzzzz

"klick" där gick ytterdörren igen.